Marknad

Järnmalmsmarknaden är global och handeln med järnmalm är värdemässigt mycket stor. Endast handeln med olja och kol överstiger handeln med järnmalm. Uppemot 98 procent av den brutna järnmalmen används i stålproduktion. Den långsiktiga trenden för global stålproduktion är stigande och den globala efterfrågan är fortsatt stark, primärt drivet av tillväxt i utvecklingsländer såsom Kina.

Produkter och prissättning

Det finns huvudsakligen fyra typer av järnmalmsprodukter; slig, sinter, pellets och styckemalm. Slig används vid tillverkning av sinter och pellets vilka sedan går in i masugnsprocessen. Styckemalm kan användas direkt i masugnsprocessen utan vidare förädling. Bolaget kommer i första hand att producera finslig, vilket är en finkornig sligprodukt med omkring 69 procent järnhalt, för leverans till stålindustrin i Europa, Mellanöstern och Kina.
Priset på järnmalm i långtidskontrakt bestämdes före 2010 i traditionsenliga och årsvisa prisförhandlingar mellan de största malm- och stålproducenterna. Dessa publicerade priser blev sedan vägledande för övriga kontrakt. En spotmarknad har under de senaste åren vuxit fram i Kina. Idag sätts kontraktspriser i huvudsak kvartalsvis i relation till spotpriset för leveranser av 62 procentig slig till kinesisk hamn. Produkter med en högre järnhalt handlas med en premie.

Den globala handeln med järnmalm

De absolut viktigaste parametrarna för stålproducenter runtom i världen vid val av järnmalmsleverantörer är pris och kvalitet. För att möta dessa faktorer framgångsrikt och samtidig bibehålla goda ekonomiska resultat så är höga järnhalter i gruvan och malmprodukterna, samt goda logistikförutsättningar och närhet till kund bland de viktigare aspekterna för gruvbolag som driver produktion av järnmalm.

Världsproduktionen av järnmalm har ökat med 95,7 procent, eller med 893,6 miljoner ton sedan 2001. Detta trots stålindustrins kraftiga tillbakagång under finanskrisen 2008 när bland annat byggnads-, fordons- och verkstadsindustrin drabbade av den globala ekonomiska recessionen. 2010 var ett starkt tillväxtår för den globala gruv- och stålindustrin. Den globala konsumtionen av stål nådde rekordhöga nivåer och den starka efterfrågan på stål medförde att priserna på järnmalm sköt i höjden.

Tillväxtekonomier med stora investeringar i projekt inom infrastruktur, så som Kina och Indien, driver marknadsutvecklingen. Som grupp svarade utvecklingsländerna för nästan 66 procent av den totala importen av järnmalm under år 2010. Kina är världens största importör av järnmalm. I Europa är Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien de största järnmalmsimportörerna.

De tre största bolagen verksamma inom järnmalmsindustrin, brasilianska Vale samt Australiska Rio Tinto och BHP Billiton, kontrollerade tillsammans 35 procent av världsproduktionen av järnmalm år 2010. I Norden återfinns ett fåtal aktörer där svenska LKAB, med tre gruvor i drift i Kirunavaara, Malmberget och Gruvberget, är det enda järnmalmsproducerande gruvbolaget med av någon betydelse på världsmarknaden. Utöver LKAB finns ett antal nordiska järnmalmsprojekt vilka befinner sig på olika utvecklingsstadier, däribland Nordic Iron Ore.