Bakgrund och historik

Nordic Iron Ore är ett gruv- och prospekteringsbolag bildat 2008 med huvudambition att återuppta gruvdriften i Blöberget och Håksberg samt genomföra prospektering och undersöka den eventuella mellanliggande expansionspotentialen i Väsmanfältet, tillsammans Ludvika gruvor, i södra Dalarna. Nordic Iron Ores etablering och expansionsplan motiveras av stark efterfrågan på stål med gynnsamma järnmalmspriser och de skalfördelar som följer av att bolaget som första aktör någonsin kan integrera de större järnmalmsförekomsterna i Ludvikaområdet.

Nordic Iron Ores undersökningstillstånd och bearbetningskoncessioner ligger på historisk gruvmark i Västerbergslagen där järnmalmsbrytningen går tillbaka ända till 1500-talet. Vid Blötberget bröt Gruv AB Vulcanus och därefter stora Kopparberg Bergslags AB järnmalm fram till 1979 då gruvan togs ur drift på grund av den bristande lönsamhet som det då låga järnmalmpriset gav upphov till. Innan nedläggningen producerade gruvan vid Blötberget årligen cirka 300 000 ton järnmalmsprodukter och vid nedläggningen fanns, enligt dåvarande beräkningssätt (inte i enlighet med JORC), 5 miljoner ton ”känd malm” med 43 procent järn och 20 miljoner ton ”sannolik malm” med 43 procent järn. I Håksbergsfältet bröts järnmalm fram till 1979. Den årliga produktionen uppgick till cirka 250 000 ton järnmalmsprodukter och vid nedläggningen fanns, enligt dåvarande beräkningssätt (inte i enlighet med JORC), 14,5 miljoner ton ”känd malm” med 36 procent järn och 22 miljoner ton ”sannolik malm” med 36 procent järn.

Kvar i området från den aktiva tiden finns betydande järnmineraliseringar och omfattande ortsystem som förbinder dessa samt annan infrastruktur såsom schakt och snedbanor. Av central betydelse är även närheten till ett fungerande järnvägsnät med förbindelse till tre olika utskeppningshamnar: Gävle, Oxelösund, Uddevalla och Lysekil.

I syfte att ta tillvara potentialen i Ludvika gruvor har Nordic Iron Ore efter bildandet 2008 genomfört geologiska, tekniska och miljöinriktade undersökningar. Vidare har Bolaget genomfört nya magnetiska mätningar över Väsmanförekomsten som kompletterar de som gjordes av Ställbergsbolagen under 50- och 60-talen, samt genomfört kärnborrningskampanjer i såväl Väsmanförekomsten som i Blötberget. Bolaget har också erhållit bearbetningskoncessioner och miljötillstånd för Blötberget och Håksberg samt ansökt om koncessioner för Väsmanfältet.

Mot bakgrund av ovanstående har Nordic Iron Ore etablerat en god plattform för fortsatt utveckling och tillväxt.

Ludvika – en historisk industriort

Ludvika tätort har cirka 14 000 invånare och dess historia bör- jade omkring år 1550 då Gustav Vasa lät anlägga Ludvika kronobruk. Detta var Sveriges första bruk för stångjärnssmide i kronans regi. 1726 såldes bruket till familjen Cedercreutz. Familjen Roth, som var brukets sista ägare, utökade bruket med ett sågverk och ett vattenkraftverk. Ludvika blev stad år 1919 och året därpå lade Ludvika bruk ner produktionen.

Järnverksamheten utvecklades och redan under 1600-talet påbörjades i byarna Gravendal och Strömsdal en vidarebearbetning av järnet. Byarna bidrog till den svenska järnexporten under 1700- talet. Ludvika var under lång tid Sveriges gruvtätaste kommun.

Industrialismens intåg under 1800-talet ledde så småningom fram till bildandet av företaget Elektriska Aktiebolaget Magnet, i Ludvika år 1900. Företaget kom senare att heta ASEA. Ludvika fick järnvägsförbindelse år 1873.

Den tekniska utvecklingen under 1900 talet gick snabbt. Dåvarande ASEA blev ABB och dess verksamhet i Ludvika och hela världen blev allt mer högteknologisk och internationellt erkänd.